Om boken: 1992 / Jag satte pennan på papper i en orolig tid för Ryssland för att förstå mig själv och vara användbar för fosterlandet. Nu är detta inga höga ord, utan en verklig nödvändighet, en skyldighet inte bara för en politiker, utan för varje medborgare som fortfarande inte är likgiltig för vårt fosterlands öde. Det är från denna position som det är användbart att förstå allt som händer i Ryssland, i dess regering, i offentliga tjänster, bland politiker - med ett ord, i allt som jag har sett och upplevt de senaste åren. De nypräglade kämparna för det "civiliserade västerlandets" intressen som har tagit makten över Ryssland använder gamla metoder som bevisades redan på tjugotalet - för att förklara den eller den anställde "tidigare" och skapa en viss "allmän" opinion. Och här kommer varken erfarenhet, eller affärsmässiga egenskaper eller viljan att vara användbar i beräkningen. Men nu har apparatkämparna, som strävar efter ett monopol på det ryska folkets åsiktsuttryck, ett monopol på makten, gått så långt i sina experiment på den ryska nationen att jag helt enkelt är tvungen att berätta varför jag faktiskt lämnade första demokratiska regeringen.